Jul, jul strålande jul...

Hej hopp!!

Jaha, nu sitter man här efter en slitsam dag. Vill väll påstå att hela månaden har varit slitsam. Är det inte skola, tvätt, städning, katter eller jul saker så är det någe med huset. Det verka som än hur man gör så finns det alltid mycket kvar att göra. Dagarna är för korta och hela månaden är för kort. Å allting verka gå för fort, man hinner inte hälften man tänker göra.
Å varför sätter man sådana krav på sig själv?!?
Jag mena, man är väll inte någon superkvinna heller som ska klara allt. Det bruka ju lösa sig till slut ändå, än hur man gör.

Har magsåg sedan 9 år tillbaks, blödande magsår. Jag haft sån tur så det läkt så pass bra att man knappt känner av det. UTOM denna jul, nu verka allt hopa ihop sig. Å inte hjälper det ju att Erik jobba som en gnu, inte bara för att det är bra ekonomiskt men för han kan inte säga NEJ till sin chef. Jag ha en alldeles för snäll pojkvän

Hur kan nu det komma sig att magsåret börja återkomma. Jo, det ska jag tala om. När det gäller skolan så är det såååå mycket som räknas vi ska kunna så man ska behöva vara en dator för att kunna lagra allt och vara en super dator för att kunna lära sig det under den tiden om begär. Å äre något man inte förstår får man svar av sin lärare att "jaaa.....tänk!".. NÄHÄ!!...va faan tror han jag ha gjort dom hära månaderna. Pilla naveln och peta näsan!!
Inlämningarna som ska in är ju inte att bråka med heller. Vissa kurser man går ha liksom en personlig fråga och så är det alltid grupparbete. Det som man kan göra själv har man liksom inga problem med att göra men så har vi gruppen. Eftersom jag går distans så har jag ingen att arbeta med här så man får allmänt hålla kontakt via nätet på olika sätt. Alla grupper ska vara 4-5 personer i....men inte min grupp. Grupp nummer 14, där äre bara JAG. Eftersom dom som gick i den gruppen ha hoppat av och lärarna skiter i att göra något. Då ska jag alltså klara av lika mycket som 4-5 personer gör, lika stor uppgift, lika många sidor och på lika kort tid. Vet inte hur många lärare jag ha bråkat med men dom skiter fullständigt i hur man gör bara det kommer in och att mna inte fuska....Jaja....de lärare jag har verka ha tomtar på loftet å de få jag lida över....där börjar magsåret växa tillbaks....

Sedan är det ju allt med städning, ni som bor i lägenhet....OJOJ!! gnäll inte när ni behöver städa den. För det går sååå mycket snabbare än att städa ett hus. Vist, jag har inga barn men jag har två katter som har senap i arslet mer eller mindre dygnet runt så saker flyger, går sönder. Det är ju liksom inte ett litet hus....hjälper ju inte av att man ha astma och massa andra allergier så jag måste minst dammsuga, dammtorka 2 gånger per vecka, plus då byta sängkläder varje vecka. är man en person i en lägenhet så är det inga bekymmer. Man hinner liksom det och mycket mer. Men när man bor i ett jävligt stort hus med två katter och en sambo så blir det helt plötsligt bekymmer....

Sedan äre ju allt med jul....Jag äääääälskar jul. Jag skulle kunna skippa alla andra högtider och bara fira jul. Det är såååå härligt .
Jag börja hela min juletid senast November. Börja handla lite julklappar och så 1 December åker all julpynt fram. Det är så mysigt och en sån härlig stämning så utan den skulle jag aldrig vilja vara. Baka och känna hur doften av alla kakor dofta så ljuvligt. Göra smågrisarna och revbensspjällen, vattnas bara i munnen. Sedan att planera och fundera ut vad man kan göra för förnuligt med julklapparna i år, paket i paket och massa tejp är en klassiker. Det är verkligen inte det att få julklappar som är det roliga utan att kolla på de miner man får av dom som får julklappar. hur glad dom blir, överraskade, förbannad på tejpen som VÄGRAR släppa .. *höhö*....

Utan julen skulle jag bryta ihop, det är tack vare den jag klarar av december.
Egentligen vad jag ville säga med allt det här är att det tär på en när december månad är. Men det känns härligt att julen börja närma sig. Men med all denna stress så missar man en viktig sak...kompisarna... Dom är nu så van att man säger nej tack på allt dom hittar på så nu för tiden blir man aldrig frågad. Man har så mycket att göra att man hinner inte vara med dom lika mycket som man vill.....

Ni kompisar som finns runt Ö-vik och som läser detta....
Glöm inte bort att vi finns faktiskt, det är inte alltid vi som ska behöva hitta på något och det är inte bara vi om ska behöva ringa. Ni kan också trycka på knappen och slå en ping. Utan ens kompisar saknas en del av ens liv....om inte ni känner att ni "behöver" mig så kanske jag behöver er. Att ha gått från att vara i centrum i ett stort gäng till att knappt finnas alls...de ä trist!

Nä, nu ska jag inte snacka sönder era hjärnor mera....Det vart mycket negativt men även positivt, ibland behöver man bara få vädra ur sig

En jätte kram från Kiwi