I stormens öga!

I stormens öga?!?


Hon känner en kuslig ilning i ryggraden.
Något står inte rätt tid. Vad det är har hon ingen aning om.
Tittar ut genom ett fönster, men ser inget för allt mörker.
Med en underlig röst i huvet som säger "Gå ut" tar hon på sig jackan och mössan för att bege sig ut.

Väl ute känner hon hur tystnaden isar inom henner.
Något står inte rätt till, men vad?!?
Det är för tyst, inte ens vinden hörs.
Hon tar några steg på den frustna skaren, men inte ens det hörs.
En tanke far genom hennes huvud att neråt i Sverige har dom storm, men det skulle ju inte drabba oss.
Inte än i alla fall.

Mitt uppe i det svart, tyst och helt kusliga natten skräms hon.
Hon vänder sig hastigt om och kollar bort mot grannen och skogskanten....
Det låter så fruktansvärt högt, låter som att där borta, bara några hundra meter bort så stormar det.
Vinden vrålar ut det mest iskalla skriket, träden viner så blodes isar.
En plåt från ett tak hörs smälla mot en annan plat.
Hon förstår inte vad som händer.
Kan hon finna sig i stormens öga.
Kollar hastigt runt sig och inte ett träd rör sig, inte en vindpust, inte ett ljud.
Av nyfiken het dras hon närmre mot skogskanten och grannen.
Allt mörker är det svårt att se något.
Tänder sin ficklampa och lyser upp mot träden.

hon rycker til och får uppspärrade ögon...
Det blåser, det stormar...
Det blåser så mycket så det ser ut som träden ska knäckas vilken sekund som hellst.
Vänder sig om och kollar på sina egna träd...alldeles stilla...
Hon vänder sig åter om och kollar med både förtjusning och skräck på skogen framför henne.
Det blåser omkring lite skräp, nån kasse, tidning. De flyger omkring i den vind som rör alla träd, alla träd utom på den sidan hon är på.
Med all förtjusning och lite skräck går hon tillbakas till sig. Men hon vågar inte vända sig, backar i stället bakåt.
Så många tankar går runt i hennes huvud.
Tänka sig att man kan stå på en punk och där hörs inget, ingen vind, allt är som bedövat.
Men bortanför sig själv hör man ett monster drar fram, av vind och kyla blandas till ett.
Hjärtat bultar fortare för varje steg man tar och rädds för att tänk om det kommer till mig.
Tänk om ett träd bryts av och ramlar mot huset och tänk om stormen blir hårdare.
Till en orkan som röjjer allt i ens väg.

Väl inne stänger hon alla dörrar och låser. Släcker ned ljusen och kollar bort mot skogen.
Innefrån ser allt så fridfullt ut, inget kan skada henne här...

Hennes hjärtslag börjar sakta att lugna sig..

Hon pustar ut och känner hur hennes kropp blir matt....

Lutar sig tillbaks i stolen och känner hur hon saktar......somnar.....innnnnn.......