Jag ha upptänkt att under den senaste tiden ha jag känt mig nere och allt bara kändes som skit. Ungefär som när man kör 110 in i en bergvägg och verkligen inte orkar fortsätta någe mer. Min energi tog slut, min vilja tog slut och allt bara käntes allt för dåligt. Som vanligt när jag känner mig nere så spelar jag wow, man liksom avragerar sig på att döda hords och sånt.
De va då jag fick min upptäkt. Jag ha en jätte hög med kompisar och alla hjälper på olika sätt. Elina hjälper alltid att prata med, prata med henne i 10 minuter så känner man sig sprudlande glad. Men dock så är hon ibland svår att få tag på och jag vill liksom inte lasta all min negativitet på henne så hon ska bli "boomb out".
Sedan ha man många andra grabbkompisar man kan ringa men dom ha börjat skaffa sig ett liv så man vill liksom inte störa dom heller. Micke liksom ä suvve att ringa när man vill ha en fest för man ä på party humör. Martin ringer man om man känner av suget att spela lite PS2 eller dyligt. Simon ha som äntligen skaffat sig ett liv så där vill man inte störa och Rolf ha nog de han gör ändå utan att behöva lyssna på mig. Listan liksom bara fortsätter.....
Pojkvännen vill man heller inte trycka ned i skiten för att han ska ju klara av att leva han också utan att känna att händerna släpa i marken för man känner sigs å nedstämd.
Men nu hitta jag då nya vänner i wow.
Kjelle är Eriks jobbarkompis och Sussi är Kjelles sambo. Och lyckligtvis ä dom lika pervers som min humor..hahahaha..=) Så dom snacka man ofta med, dom spelar liksom också wow så man ha då någe gemensamt förutom den sjuka fantasin att alltid tänka på sex =)
Richard och jimi är kompisar och jimi är kompis med Kaj som i sin tur är kusin till Erik så där finns ju band. Och alla spela dom wow =) Richard ha jag kommit välldigt nära. Skitkul att spela och prata med, dock kan han ej göra två saker samtidigt...*GARV*.....jag skämta inte. Ni ska veta att om nån skriver till honom på wow så ha han inte en möjlighet att öpna mun och säga *pip*. Jag ha mer än en gång lust att sparaka han i arslet för han inte lyssna men när han kopplar bort wow så går käften hela tiden =)
Jimi har jag inte helt fått koll på än men han är trevlig att prata med, nyss fått ett barn också så han sitter inte allt för ofta i wow.
Så, vad jag vill säga med detta är att spela wow....den kan faktiskt lösa lite problem ibland för nu ha jag vart sprudlande glad i två dar och livet känns underbart igen. Man måste ibland få öppna sig för främmande för att det ska lossna.
Ett annat inlägg också, bara så där tvärt...
JAG HATAR HORDS!!!!
Alla som spelar wow vet va jag mena =)
Sköt om er där ute i den snöiga sverige så hörs vi nån annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar